Stafettpinnen på tur igen!

2017 startade traditionen med Stafettpinnen där ett företag uppmärksammas genom besök av kommunrepresentanter. Företaget får sedan själv utse nästa företagsbesök, en Stafettpinne.

Stafettpinnen ger er företagare möjlighet att styra våra besök, och det har ni gjort massor av gånger sedan dess! Tack vare er har vi fått inblick i många för oss nya och spännande verksamheter genom åren. Sedan kom pandemin, och då fick Stefettpinnen vila ett tag. På After work i maj 2022 var det dags att återuppta traditionen och ur en hatt med deltagare drogs första företaget att besöka – vinnaren var Hokahey consulting AB.

Du kan följa Stafettpinnens resa här och på vårt Facebook-konto "Näringslivsutvecklarna i Tanums kommun".

Här kan du läsa om de senaste Stafettpinnebesöken.

Stafettpinnen hos Mörhults Bygg

Vi träffade Klas och Joel en dag när våren känns nära. Två kusiner som slog sina enskilda firmor ihop till ett gemensamt företag, nämligen Mörhults Bygg.

Vi träffar kompanjonerna på arbetsplatsen för dagen, på Badhusgatan i Fjällbacka, med fantastisk utsikt ut över havet. Boningshuset byggde dom förra året, och nu så är det en attefalls stuga bredvid som är projektet, med stora fina fönster ut mot skärgården.

Kusinerna har, som namnet avslöjar, sina rötter från Mörhult, norra delen av Fjällbacka. Som vi förstår kommer från en riktig hantverkarfamilj, med många samarbetspartner inom familjen. För fyra år sedan bestämde de sig för att bli kompanjoner. Idag har de fyra anställda, plus en lärling från vuxenutbildningen på Futura.

Det är i Fjällbacka och Grebbestad som de flesta jobben är, men lika ofta ute på öarna som på land!

• Just nu håller vi på med en nybyggnation ute på Dyngö, berättar Klas och pekar ut mot ön, rakt utanför Fjällbacka.

Kusinerna har fler strängar på sin lyra, de driver även ett fastighetsbolag, Mörhults Fastigheter. Första förvärvet blev ”Grönalid” huset, på allégatan i Fjällbacka som dom har rustat upp till att idag inrymma restaurang och butiker på bottenplan, och lägenheter på andra våningen. Visionen är att fortsätta utveckla ”Grönalid” huset men också att allt eftersom utveckla med fler fastigheter. Spännande!

Den obligatoriska frågan, till vem vill ni skicka stafettpinnen till?

• Till en av våra samarbetspartners! Vi vill skicka stafettpinnen till August, som driver Grebbe Marin, det är han som tar hand om och servar våra bygg-båtar som vi behöver för våra Ö-jobb!

Det ser vi fram emot!

Liselotte Fröjd, kommunstyrelsens ordförande, kommundirektör Karin Martinsson samt näringslivsutvecklare, tackar för att trevligt besök och tar med stafettpinnen vidare, Från Mörhult till Långsjö nästa gång!

Stafettpinnen spurtar till Bico Formplasts fabrik i Fjällbacka, nästan lika hemligt som i tomteverkstan!

Det är julstämning när vi kliver innanför dörren hos Bico Formplast i Fjällbacka och Peter hälsar oss välkommen. Utanför glittrar snön och inne hos syskonen Klarkvist är julgranen pyntad.
Vi slår oss ner runt det dukade fika-bordet med Peter som driver företaget tillsammans med sina två systrar Ann-Christin & Annika.

Mer riktigt så driver syskonen två företag tillsammans. Sedan en liten tid tillbaka ryms nu två olika företag innanför Bicos dörrar, dels det som funnits sen 70-talet och som deras föräldrar tog över för ganska exakt 20 år sedan, alltså det som allt startade med: Bico Formplast och numera också nyare Becsel by Sweden.

Det Bico gör är i huvudsak en sak, det är plastrullar till Tetra Pak. Tetra Pak använder rullarna för den remsa som de tillverkar, som sedan hamnar i till exempel mjölkpaketet. Så Bico har främst en kund, och kunden ligger inte långt bort! Bara en traktor-färd bort, för det är precis så transporterna går till; Peter tar traktorn runt Vetteberget bort till industriområdet och levererar till sin kund. Det har sina fördelar att kunden ligger nära, konstaterar vi!

Hemligt projekt på G

Mycket är hemligt innanför Bicos dörrar, förstår vi när Peter visar oss runt i fabriken, där det är viktigt med hygienen! Hårnät är ett krav för att få gå runt bland maskinerna, det som produceras här är ju för livsmedel, så inga hårstrån får hamna fel.

• Ni får inte ta bilder, informerar Peter. Avtalen med kunden är strikta, allt ska hållas hemligt.

Så inga bilder på produkterna eller maskinerna, men det nästan kliar i fingrarna när vi förstår vad som är på gång i fabriken! Ett superhemligt projekt ska i detta nu tas i bruk och testas! Peter har en spännande utveckling på gång. Vi förstår när han berättar att den kommer innebära stor betydelse för produktionens effektivisering! Så spännande, en maskin står redo och inom kort ska alla bytas ut!

Mer än så får vi inte berätta! Men vi kan avslöja att det är en spännande utveckling för deras produkt!

Fabriken är idag helautomatiserad, det var den inte när syskonen tog över så mycket har hänt sedan dess.

• Vi har under åren satsat mycket på automation och effektivitet, berättar Peter

Att hela tiden sträva framåt och föda nya idéer står Peter för, förstår vi! AI, solceller och Robotlyft är teman för några av satsningarna! Att hela tiden vara i framkant är företagets målsättning!

Inte minst så har fabriken växt, den senaste tillbyggnaden gjordes för bara två år sedan, men det var inte den första;

• Fabriken är idag 4 gånger så stor som från början och mer behövs redan, berättar Peter.

I ett hörn av fabriken står en maskin till och med den tillverkar man fästingplockare åt en kund. Företaget kanske inte är så synligt, för dig och mig, men den här produkten hittar vi i alla fall på Apotekets hyllor, en riktigt bra fästingplockare.

I Fjällbacka tillverkas också Sveriges mest sålda nivåsticka.

Det andra företaget heter; Becsel by Sweden som även om det är det lite nyare i familjen också är en produktion av en plast-produkt! Men för en helt annan bransch, nämligen byggbranschen. Peter visar oss maskinen som tillverkar nivåstickan, ett ultimat hjälpmedel vid flytspackling.

• Hemligheten är den starka tejpen, avslöjar Peter och visar oss hur den används när ett golv ska spacklas. Här får vi ta bilder när Peter visar oss hur han har utvecklat produktionen till att vara helt automatiserat. Det var den inte när vi köpte företaget, säger Peter.

En tredje företag i framtiden?

Det var berättelsen om två företag, men anar vi att syskonen snart har ett till att ta hand om?
Ann-Kristin är på väg till flygplatsen för att hämta föräldrarna som varit i Thailand en tid. I Thailand på semester skulle man kanske tro men så är inte fallet. Mor och far har inte slagit ner på takten utan driver fortfarande företagets fabrik i Thailand.

För snart 20 år sedan fick pappa Conny möjligheten att förvärva en fabrik där för att säkra upp produktionen till den asiatiska marknaden. Så, ålder till trots är det än så länge föräldrarna som driver den fabriken, men vi får väl se, avslutar Peter med glimten i ögat.

Nu tar stafettpinnen jul-ledigt, den dyker upp igen 2024, Håll utkik!

kommundirektör Karin Martinsson och näringslivsutvecklare Elenor Olofsson tackar för trevligt besök.

Snickarglädje stafettpinnens tema denna gång!

Stafettpinnen förflyttar sig från ett tryckeri till ett snickeri. Men avståndet var inte så långt över till grannen på Hamburgsunds industriområde, till Klings snickeri.

Vi välkomnas in i verkstaden och träffar Patrik Kling, som till efternamn, vi förstår hör hemma här.

• Det var med min pappa det började, berättar Patrik, för cirka 40 år sedan. Då i Rabbalshede, som Patrik och hans familj kommer ifrån. Idag är pappa pensionär och jag har tagit över, fortsätter Patrik. År 2003 flyttade vi företaget till större lokaler i Hamburgsund, jag hade då redan bosatt mig i Hamburgsund så det passade bra.

Kling är inte bara ett snickeri utan lika mycket ett glasmästeri. Här kan man få hjälp med det mesta, förstår vi. Ett specialsnickeri som fixar unika lösningar.

• Först gjorde vi bara fönster, men allteftersom har det utvecklats till dörrar, uterum och glas räcken är populära. Egentligen kan Kling fixa alla möjliga snickerijobb, bara vi har tid säger Patrik!

Vi gör inte så mycket jobb för nyproduktion av hus, det är mest för renovering, där fokus är att behålla charm och karaktär på huset.

Klings kunder finns över hela Sverige, hur når ni era kunder undrar vi?

• Ja det undrar jag också, konstaterar Patrik. För vi lägger inte en krona på marknadsföring. Det måste vara djungeltelegrafen! Det kan ha börjat med en kund som spred till en annan och sen var det en anställd som hade en kompis, som också hade en kompis, som i sin tur hade… ja ni förstår!

Ett företag med gott renommé och nöjda kunder, konstaterar vi då!

Idag är företaget 6 anställda, vi var 7 för ett tag sedan men har inte återsatt den än.

Att det inte är helt lätt att hitta rätt kompetenser förstår vi, med sådan specifik kompetens som behövs för deras produkter.

• Det är jättesvårt, det finns nästan inte! Så det är inte lätt att hitta rätt person. De flesta som jobbar här idag har blivit upplärda på plats, förklarar Patrik.

Kanske en yngre generationen Kling fyller den plats som saknas, vem vet?

Vart tar vi stafettpinnen här näst?

Den här gången hoppar vi lite längre, Patrik skickar stafettpinnen vidare till Bico Formplast i Fjällbacka, från trä till plast. Detta ser vi fram emot!

Kommunstyrelsens ordförande Liselotte Fröjd (M), kommundirektör Karin Martinsson och näringslivsutvecklare Elenor Olofsson tackar för trevligt besök.

Stafettpinnen tar sig vidare inom kommunen.

Det är lunchtid när vi ankommer till Nordbloms tryckeri i Hamburgsund. För en stund är det tyst och stilla i lokalerna.

Vi får en kort beskrivning av tryckeriet och dagens maskiner eller skrivare av Martin som jobbar med det mesta hos Nordbloms innan Marcus kommer och vi fortsätter samtalet om företaget.

Gott renommé är det som kännetecknar Nordbloms tryckeri i Hamburgsund.

I en bransch där två tredjedelar försvunnit den senaste tiden står företaget stadigt och har fullt upp åtet om. Topparna kommer på våren som för så många företag i vår kommun.

De är fyra anställda på företaget, Marcus Nordblom har tagit över efter pappa Jan Nordblom som startade tryckeriet under 90-talet men som fortfarande jobbar kvar.

Jan drar nu igång maskinerna igen och rummet fylls av ljud som de i företaget säkert inte ens märker. Det är vardag förstås och precis som det skall vara och låta i ett tryckeri som har fullt upp.

De trycker det mesta på Nordbloms från stort till smått.
Affischer, kataloger, etiketter, böcker, banderoller, rollups som exempel. Nordbloms trycker och tillverkar även skyltar i olika utföranden.

Branschen har haft en otrolig utveckling och idag är det mesta digitaltryck.

Med digitalt tryck menas lite kortfattat att det inte behövs några tryckplåtar utan information om trycksaken förs över till skrivaren digitalt. Detta göra att digitaltryck har en kort uppstartsfas och kort torktid. Det går fort att trycka och det går att trycka relativt små partier.

Underlag för trycket skickas också till tryckeriet digitalt och det går att justera lätt i de underlagen, vilket gör att man kan göra justeringar sent i tryckprocessen. För riktigt stora partier används fortfarande offset tryck som är den mer traditionella metoden med tryckplåtar.

Det är den lokala närvaron med smidiga kontakter och snabba leveranser som man är känd för sägs det. Och det är klart att de har gott ryckte och trogna kunder när de står så stadigt i en bransch som till följd av att mycket tyckt material ersatts digitalt blir färre och färre.

Jan Nordblom berättar att han i många år jobbade på tryckeri i Lidköping innan han tillsammans med en kompanjon startade eget, efter några år kom erbjudandet om att ta över Nya tryckeriet i Hamburgsund.

Det tog inte lång tid innan det blev för trångt och man byggde då lokalerna på industriområdet i Hamburgsund.

Vart tar vi staffetpinnen här näst?

Här trivs de bra och när vi ställer frågan om var vi nu skall ta med stafettpinnen vill Marcus att vi skickar den vidare till närmsta grannen, Klings Snickeri & Glasmästeri så nu är det ett kort hopp till nästa företag för stafettpinnen.

Kommunstyrelsens ordförande Liselotte Fröjd (M), kommundirektör Karin Martinsson och näringslivsutvecklare Jenny Åslund tackar för att vi fick besöka er och se företaget ”in action”.

Från Göteborg och avenyn till egen gård med goda grannar.

Stafettpinnen har nått Grimslätt Gård.

Det är en vacker solig sensommardag när vi rullar upp på den grusade gårdsplanen och välkomnas av Daniel och tre hundar.

Det är nu 6 år sedan Daniel Bodin och Johan Torstensson lämnade Göteborg för ett liv på landet i Tanums Kommun.
Daniel anmälde sig till en kurs på Tanums biodlarförening och köpte kort efter några bisamhällen som nu blivit 9 kupor.
Där och då blev det egna företaget fött som nu producerar bivaxprodukter och Honung. Sedan köpet av Grimslätt Gård har de även börjat med uppfödning av Gotlandsfår.

Grimslätt gård är krav-märkt och de säljer bara sitt kött genom Gröna gårdar. Allt nöt- får- och lammkött som kommer från Gröna gårdar, är svenskt, KRAV-certifierat och uppfött till 100% på gräs och örter. Djuren på gårdarna anslutna till Gröna gårdar får leva ut sina naturliga beteenden långt ifrån en storskalig industri.

Flytten till gården och livet på landet inleddes med att Daniel fick jobb i Strömstad och Johan fick jobb i Havstensund. De köpte den lilla jordbruksfastigheten Kamstorp Inlagen som ligger ett stenkast ifrån Grimslätt Gård. Till en början lånade och hyrde de betesdjur för att utvärdera vad som skulle passade dem bäst. De tog snabbt beslutet av kor inte var för dem, men Gotlandsfår fick det bli. Lagom till att de efter fyra år var färdiga med renoveringen på Kamstorp Inlagan fick de av sina goda grannar och vänner frågan om de inte skulle köpa Grimslätt Gård istället.

Grimslätts gård - en dröm!
Grimslätt Gård var det ställe de drömt om vid varje promenad förbi gården och sedan 2021 är de stolta ägare av gården om ca 100 hektar som nu har närmare 100 djur. Man förundras över allt de lärt sig löpande om lantbruk och tillstånd och inte minst regler och formulär för att driva en KRAV certifierad gård på denna korta tid. Vi får ta dela av flera härliga berättelser om första lammungarna de fått ” ta ut för hand” om kamremsbyte på traktorer för första gången och om otroligt mycket glädje och tacksamhet till grannarna och vännerna runt om där de bor.

Förhoppningen är att minst en av dem skall kunna jobba fulltid på gården framöver, men idag jobbar de båda fortfarande också med annat. Med fåruppfödning är det bra med en bra vallhund och inom de närmaste dagarna skall Daniel och Sheila genomföra ett vallprov. Lammen hämtas så fint när hon blir ombedd under besöket så vi tror detta kommer gå galant, helt klart. Förutom att de båda jobbar och driver gården, tävlar i vallning så renoveras det även här. Vi tar en kaffe i det fina nyrenoverade köket samtidigt som Johan berättar om renoveringsplanerna vidare i huset. Inte en lugn stund kan man säga.

Gårdarnas marknad på Grimslätts Gård
Just nu laddas det för ”Gårdarnas Marknad” den 9/9 där Grimslätt Gård är ett av stoppen. På plats erbjuds det förutom de egna varorna som ägg, honung, bivaxprodukter, skinn och kött också produkter från fler leverantörer som ansluter. Det blir allt från praliner, kött från lyckliga grisar och hemlagat tunnbröd för att nämna några. Ett fint tillfälle att få besöka denna fina gård och få möjlighet att upptäcka fler företagare med starka visioner och passioner i vår kommun.

Vi tackar för besöket och rekommenderar starkt alla som kan att besöka Grimslätt gård den 9 september under Gårdarnas marknad.

Daniel och Johan, vart vill ni skicka stafettpinnen nu?
- Den vill vi skicka vidare till Nordbloms tryckeri i Hamburgsund!

Liselotte Fröjd, kommunstyrelsens ordförande, kommundirektör Karin Martinsson samt näringslivsutvecklare, tackar för att trevligt besök och tar med staffetpinnen vidare inom kommunen. Nästa gång till Hamburgsund alltså.

Stafettpinnen hos bevarandefotografen Tom Svensson

Vi möts av elefant, noshörning, flodhäst och leopard på väggarna i hallen, när vi välkomnas in hemma hos Tom Anneli på Flyg, strax utanför Fjällbacka.

Leopardens blick är så levande, vi nästan känner känslan som vi bara kan gissa Tom kände bakom fotolinsen. Hur nära stod du, när du tog det fotot, undrar vi? Typ så nära som du står nu, svarar Tom, och så klättrade jag upp på taket på min jeep så vi nästan kom i ögonhöjd med varandra. Hon bara låg där stilla, och bevakade mig, fortsätter Tom. Vi känner det genom fotot, den unga leopardhonan, som till synes ligger lojt på sin gren i trädet men är fullt koncentrerad på Tom med hans kamera. Imponerande!

Vi beundrar alla de inlevelsefulla och vackra fotografierna på olika djur längs väggen. ”Den här elefanthanen var en grinig herre”, berättar Tom och pekar på en vacker, stor elefant men på lite längre avstånd i bilden. Och vi förstår, efter Toms berättelse hur viktigt det är att läsa av djuren, för hur nära man vågar gå. ”Det märkte jag direkt, att den här var sur och grinig, vilket jag också snart fick veta, att den här elefanten var känd som ”den grinige gamle gubben”

Kaffet är framdukat i det mysiga vardagsrummet, där Tom fortsätter berätta om sina resor och häpnadsväckande historier.

Tom berättar att Afrikas giftigaste orm plötsligt under färden, kom på besök i deras jeep. Om när han levde i en lejonflock och när han blev gisslan-tagen vid ett fotouppdrag bland bergsgorillorna i Uganda. Vilka historier vi får höra. Det är en arbetsplats som inte är helt utan risker, förstår vi!

Är du aldrig rädd, frågar vi?

-          Aldrig för djur och natur! Djuren är jag inte orolig för, dom kan jag läsa av men ”två-beningar” däremot, de kan vara mer oberäkneliga… och livsfarliga, och allt det runtomkring, som t.ex. i Syd Sudan där fullt krig pågår.

Vi förstår att resorna och länderna på listan är många men syftet är alltid detsamma:

-          Göra skillnad! Skapa förståelse!

Tom kallar sig inte fotograf, han kallar sig bevarandefotograf. Att med sina bilder påverka och berätta. Han har gett ut böcker om utrotningshotade djur och hoppas på så sätt göra människor medvetna. Och att vi måste göra något innan det är för sent!

-          Jag märkte tidigt att jag var bättre på att fota än att skriva, säger Tom, och naturintresset har alltid funnits sen barndomen i Danmark.

Men fotografering kom in lite senare i Toms liv, förstår vi från hans berättelse. Länge var arbetssysslan säljare och det var under den tiden hans vägar ledde förbi Fjällbacka där han träffade Anneli och blev kvar.

-          Det var när jag sen började på Nordens Ark, fortsätter Tom, som jag började fotografera djuren där, men jag ville göra mer!

Så för ca 6 år sedan slutade han där och startade sin verksamhet.

-          Jag gör vad jag kan för att skydda hotade arter och deras livsmiljöer. För att sprida kunskap och påverka. Mina arrangerade foto-workshops resor, var mitt sätt att finansiera det jag verkligen ville göra; ”Följa blodets spår”. Alltså från det att en noshörning dödas på den vackra savannen till slut kunden.

”Vid vägs ände – om arbetet med att rädda världens noshörningar, elefanter och tigrar”.
Det är titeln på den bok Tom skrivit tillsammans med en kollega, och som vi förstår symboliserar hela Toms verksamhet och syftet med sitt fotograferande i världen. Boken skildrar elefanten, tigern och noshörningens verklighet, hur de hotas av tjuvjakt, giriga handelsmän och skrupelfria smugglare.
En nödvändig bok om det onda, som premierats av kungen själv.

Efter att Tom i många år ihärdigt har fotograferat, skrivit och föreläst om artbevarande anses han idag som en av de bästa, och vi förstår att han har gjort skillnad.
”När jag började att föreläsa om art-bevarande var det inga andra fotografer som pratade om det, idag gör många det”

Resebolaget TUI, tack vare en enträgen kamp från Tom, har numera som policy att vilda djur inte ska få finnas på anläggningar som tillhör resebolagets program. Efter att han själv, på en egen privat resa, såg hur all-inklusive anläggningar tillät att ”tama” djur fick komma in på anläggningar så att turister kunde fotograferas med dom. Ett bevis på, att skam den som ger sig, och att vi alla kan påverka och få saker bättre, konstaterar vi!

Härnäst Elefanter & Jaguarer

Han är idag anställd av World animal Protektion. Snart ska jag tillbaka till Thailand, för att rädda ännu en elefant från turistindustrin.

Tom berättar om Elefantens fysik som få förstår, de är stora men med svaga ryggar. Att de hamnar i fångenskap och används som ridelefanter framförallt för turister är fruktansvärt och smärtsamt. Tänk vad de fått utstå för tortyr innan de ändå accepterar smärtan hellre. Det är mentalt nedbrutna Elefanter.

I Thailand har de lyckats få en hane fri, som de nu skall hämta för att ta till friheten i ett reservat i Ko Lanta.

I augusti går resan till Brasilien, för att fotografera jaguarer. De bilderna ser vi fram emot!

Vill du se några av hans vackra foton redan nu, passa då på att besöka hans utställning på Tanum Shoppingcenter! Och så klart följ Tom på sociala media, en viktig kanal för Tom att nå ut med detta viktiga budskap!

Sist men inte minst, den obligatoriska frågan? Vart skickar du stafettpinnen vidare?

-          Till Grimslätts gård. Från elefanter till får, det ser vi fram emot 😊

Tusen tack för detta imponerande och engagerande besök, med viktiga budskap!

Vi lämnar detta stafettpinnebesök med den starka känslan, att vi måste alla hjälpas åt innan det är för sent! Och att alla kan göra skillnad!

Stafettpinnen har spurtat från norr till söder, från en gård på Resö till Lyckliga grisar i Kville.

En härlig dag i juni styr vi mot Kville, vi kör längs en slingrig väg genom en vacker dal och kommer sen fram till Lars Alfredsson och hans gård, Lyckliga grisar.

Lars hälsar oss välkomna, bredvid en av alla gris-hagarna som löper som ett lapptäcke genom hela den vackra dalen. Det syns tydligt vilka hagar som grisarna har fått ta del av än så länge, härligt uppbökad jord i vissa hagar medan fler hagar bredvid ännu är gröna för att så småningom bli grisarnas nästa hage att beta och böka runt i!

”Smutsig som en gris”, är ett bekant uttryck. Att få böka i jorden, är det som en gris gillar bäst! Och får den göra det så håller sig grisen frisk, och såklart lycklig! Lars grisar är ute hela året, vilket är en förutsättning för att tillfredsställa grisens behov av att beta och böka. Och det bekräftar forskningen, det är så här grisar, och andra djur, ska ha det för att må bra.

Och vi som har följt Lyckliga grisar på social medier har sett hur bra dessa grisar har det, och det märks verkligen – ”Ullis, ska du komma och hälsa”, ropar Lars uti hagen! Och direkt hörs ett ”Nöff” och en tjock, ullig gris reser sig direkt ur jorden och kommer springandes genom hagen mot Lars för att hälsa! Och Ullig är den verkligen, detta är en ungersk ras, berättar Lars. Ullis har bott hos oss länge nu, och älskar att bli klappad och kelad med!

Ullis är en av fyra raser som Lars har på gården. Det är främst den svenska, ursprungsrasen Linderödsvin som Lars har för uppfödning av kött, och vi får lära oss att det är den enda svenska ursprungsrasen, alla andra grisar som vi är vana att se är framodlade, detta är den enda riktiga lantrasen.

Vi får också träffa två sällskapliga, tjocka grisar som heter ”Kune Kune”, det är en ras från Nya Zeeland, och namnet betyder just ”tjock och rund”, och det stämmer väl, konstaterar vi! Det är jag, och två till i Sverige som har den här rasen, jag märkte när jag startade att folk kan väldigt lite om grisar, så jag ville ha olika raser för att visa, berättar Lars

Hur kom det sig att det blev grisuppfödning, frågar vi?

-          Har man jobbat med musiker i många år så är grisar det enda alternativet, säger han med glimten i ögat! Lars berättar, att för ungefär 12 år sen flyttade de hit och började bygga sitt hus, och när man flyttar ut på landet, då måste man ju ha djur, och det råkade bli grisar!

Och sen har det bara växt, jag är snickare på halvtid och grisbonde på heltid! Hur gick den ekvationen ihop undrar vi?

Idag är det mest grisar, men vi får också träffa höns, kycklingar, katter och kaniner.

Lars har ungefär 60 grisar, tidigare skötte han köttförsäljningen själv på gården men sedan gårdsbutiken Widengården kom till i det gamla ”bankhuset” i Kville, är det där du hittar kött & korv från de lyckliga grisarna. Det har blivit ett jättebra samarbete, konstaterar Lars.

Stafettpinnen har de senaste besöken haft tema ”kostcirkeln”, den hart vart hos bageri, grönsaksodling och nu kött men nu byter den bransch. Vart skickar du stafettpinnen, frågar vi Lars? - Jag skickar stafettpinnen vidare till Tom Svensson, fotograf från Fjällbacka.

Stafettpinnen flyttar sig från landat ut till kusten nästa gång, eller snarare ut i världen, Tom Svensson är naturvårdsfotograf och miljöpåverkare, som rest jorden runt med sin kamera. Håll utkik för nästa ”stafettpinne-reportage”

Tack Lars för en trevlig stund med dina lyckliga grisar!

Solskensbonde, månskensbonde och allt där emellan.

Kristofer och Caroline på Resö Gård tar emot staffetpinnen och vi följer med ner bland rader av sallad, kål, och vallmon i knoppning.

Inte bara huset på kullen som Caroline ritade och började drömma om redan som 16 åring blev verklighet utan också många av drömmarna om att återskapa odlingsmarken på släktens mark på Resö.

Som kock och sommarjobbare i ett kök på Resö mötte Kristofer, Caroline som samma sommar satt i kassan på öns mataffär, Kristofer blev förälskad och kvar.

Han hade inte något val säger Caroline som även om hon pluggat och jobbat på andra orter alltid vetat att hon skall återvända till Resö och till drömmen om att bygga sitt hus på farfars fars gamla utmarker. Jo, men det var ett lätt val för mig med säger Kristofer, som var lika förälskad i Resö.

Det är med ett brinnande intresse för vård av området, marken och miljön som de beskriver hur de i huvudsak försöker blanda gamla och nya tekniker för att bruka jorden de nu återställer löpande för att återigen kunna odla på den mark där det en gång mest odlades potatis och foderbetor. De jobbar så mycket de kan enligt permakultur, dvs att man frågar sig – hur skulle naturen gjort? Ett exempel är utmaningen med sniglar, där man precis som i naturen istället för bekämpningsmedel skaffat sig ankor som tar hand om sniglarna.

Om att begränsa sig

Idag är det både grönsaker och blommor som odlas tillsammans med en del djuruppfödning. Vi har ”begränsat oss” till att ”bara” jobba med höns, får, grisar, kaniner, bin, ankor och all odling då.. Det var i och för sig väldigt nära att vi också skaffade några kor förra året, men vi avvaktade med det lite säger Caroline med ett skratt. Efter fjolårets ”provår” jobbar Caroline inte längre fast någonstans, utan har lagt jobbet som idrott- och historielärare på hyllan för att nästan helt jobba med gården. Kristofer jobbar ett par dagar i veckan på Grebbestad Bryggeri, vilket tydligt också är inspirerande för Kristofer som kan drömma om ett litet mikrobryggeri om gårdsförsäljning skulle bli verklighet.

Samarbeten
Men nu samarbetar Resö Gård bra med andra företag i trakten, några exempel är den skördefest de höll i samarbete med Samhällsföreningen. Då användes nästan uteslutande råvaror från gården och bröd från Pangets bageri. En höstkväll på Resö Hamnmagasin lagades hamburgare på kött från gårdens grisar och får samt nötkött från tremänningen Dennis i Knäm och med bröd från Utgårds bageri. De kommer också att hålla öppet under den Gårdssafari som hålls inom Tanums kommun den 5-6 augusti i år.

Under sommarmånaderna är Resö Gård välbesökt för försäljningen av kött, grönsaker, ägg, honung samt självplockning av tomater och blommor.

Det är bråda dagar och ibland blir kön så lång att Kristofer får skicka ner besökarna till fåren eller grisarna under ”kötiden” samtidigt som han tex förbereder morotknippen eller hämtar äggen.

För många är detta förstås en stor del av upplevelsen och man menar att kunderna uppskattar och också värdesätter både hur de odlar och hur djuren lever. Lite oväntat berättar de om att en riktig favoritsyssla är att ta hand om de minst djuren, bina. Caroline gick först en kurs på Tanums biodlareförening innan de också skaffade sig en egna bisamhällen.

Man häpnas över parets entusiasm och kunskaper om så mycket inom ett brett område. Vi pratar om hur jorden skall hanteras bäst och hur de genom deras ”linderödssvin” Sveriges mest ursprungliga grisras bidrar till genbanken om de genom ett eget ”gristinder” lyckas hitta rätt partner att låna till deras gyltor Märta och Hildur, båda döpta efter Kristofer och Carolines mormödrar. Linderödssvinen är nu på tillväxt som ras igen efter att det år 1992 endast fanns 8 stycken i Sverige. Just nu har de sällskap av en galt från @Lyckliga grisar som är utlånad med förhoppning om kultingar så småningom. Galten har det just idag inte lätt att få uppmärksamhet från Märta som mest vill vila efter en förkylning. Men de har sommaren på sig och det har alla ni som vill besöka gården också, under sommaren utökas öppettiderna förstås. På torsdagar är det stora äggdagen och innan vårt besök hade 150 vackert färgade ägg i grått, grönt, brunt och turkos lämnat gården.

Vi tackar för detta besök där ni visar att drömmar, positiv inställning och en ivrighet att lära och utvecklas förverkligar drömmar!

Resö Gård kan ni följa på facebook, instagram och genom att gå med i deras grupp- www.facebook.com/groups/resogard får ni löpande information om vad som finns att tillgå och aktuella öppettider.

Nu skickar de staffetpinnen vidare mot galtens hemmahage hos Lyckliga Grisar i Kville, det ser vi framemot!

Besök hos Utgårds bageri och gårdsbutik

Johanna tar emot oss med staffetpinnen på gården med eget bageri.

Vi parkerar utanför den nya bageribyggnaden, kontoret är för dagen ute och etikettmaskinen går varm.

Det är en bit in från vägen Utgårds ligger på gården inte långt från Kville. Genom sin inspirerande sida på Instagram och Facebook hittar kunder hit och
när vi dyker upp med stafettpinnen är vi i mitten av Semmelperioden och många är ni som njutit av Utgårds fantastiska semlor både innan, under och efter fettisdagen.

Sedan Johanna var liten har hon tillsammans med sin tvillingsyster bakat med farmor på gården bredvid föräldragården.

När de bott borta för att studera eller jobba har det blivit bakhelger hemma på gården och inför den stora bakhögtiden Jul, var det alltid mycket som skulle hinnas bakas.

Bakningen har Johanna alltid tagit med sig, oavsett var hon befunnit sig. I många år jobbade Johanna med hästar och var vid en tid i Tyskland där hon efter morgonens stallsysslor bytte sopningen mot att baka frallor till frukosten, ett mycket uppskattat byte för kollegorna förstås.

Efter ett avvisat arbetsvisum till USA för mer jobb med hästar beslutade sig Johanna för att utbilda sig till energispecialist. Under utbildningen var det bakning hemma på helgerna.

Med utbildningen på plats kom Johanna snabbt fram till att jobbet som konsult med kontorsarbete hela dagarna inte var något för henne.

En mer kreativ vardag önskades och Johanna började jobba på Solliden, därifrån tog sedan Johannna tjänstledigt för ett inleda en utbildning, denna gång bageriutbildning på Eldrimner utanför Östersund. Detta blev en intensiv tid med både plugg i Östersund, långa resor hem och praktik på avstånd samtidigt som hon har också under hela tiden arbetat på gården.

Under bageriutbildningen hade Johanna praktik på Tjörn hos Lottas bak och form där hon även efter utbildningen fick jobb. Det var en fin tid som också gav Johanna support och självförtroende att starta sin egna verksamhet med ett bageri hemma på gården.

Bageriet har möjliggjorts genom stipendiet från JE-minnesfond som Johanna tilldelades våren 2020. Tack var det har hon etablerat sin verksamhet, från ax till limpa! Hela kedjan, odling av det eget spannmål till det egna surdegsbageriet.

Inne i det lilla bageriet och cafét är det självbetjäning som gäller, vilket gör det möjligt för Johanna att hålla öppet hela året, alla dagar, samtidigt som hon arbetar på gården.

Bakar gör Johanna fredagar och lördagar och då finns det också nybakat att köpa annars erbjuds surdegsbröd och andra bakverk i frysen. Förutom mjöl från sina egna odlingar och ekologiskt nötkött från gården kan man också köpa med sig andra produkter från utvalda svenska producenter så som ekologiska ägg, honung från grannen, rapsolja, prisbelönta mejeriprodukter, ostar, pasta m.m och den egna pizzadegen. Vissa fredagar är det också pizzakvällar på Utgårds.

Det är ett otroligt intensivt liv att driva bageri och lantbruk.

En av de största utmaningarna nu är att det är brist på kvarnar för att få mala, närmaste kvarn ligger i Stora Levene och det blir en volymbegränsning när det är så svårt att kunna mala. 

Man kan se att Johanna brinner för alla delar av att jobba på gården, från att ta hand om djuren till att baka brödet av egna mjölet, odlat och framställt själv.

Det är ett otroligt imponerande arbetet från början till slut och man undrar om det finns någon liten lugnare period under året.

• Johanna berättar att efter semmeltiden som avtar i mars är det vårbruk och sedan under sommaren blir det mycket bakning och gäster till bageriet, i augusti är det både skördar och marknader som pågår fram till oktober ungefär.

Inte en lugn stund i sikte på länge med andra ord. Och andra sidan verkar inte Johanna uppskatta lugna stunder heller, då väljer man nog inte yrket, eller yrkena bagare & bonde som Johanna gjort.

Det skall också sägas att Johanna erbjuder kurser i surdegsbakning, är engagerad i en rad nätverk och säger att det bara är möjligt att få till allt detta tack vare hjälpen från Pappa.

Liselotte Fröjd, kommunstyrelsens ordförande, kommundirektör Karin Martinsson samt näringslivsutvecklarna tackar för ett inspirerande besök och önskar lycka till med allt från vårbruk till jakten på en egen kvarn.

Vi uppmanar också att följa Utgårds inspirerande Facebook och Instagram där pizzakvällar och övriga erbjudanden dyker upp. @utgards

Johanna skickar nu stafettpinnen vidare till Kristofer och Caroline på Resö Gård och vi ser framemot vårt besök där nästa gång.