Tanums kommun 50 år: Minns du bokbussen som började rulla på 70-talet?

Exempelbild

Foto: Tidskriften Volvo På väg, nr 2 1990.

Den numera pensionerade Karl-Axel Wikström hann att vara med om många spännande och kulturellt intressanta händelser under sina 32 år som både biblioteks- och kulturchef i Tanums kommun. När han först hamnade i Tanum efter att ha sökt jobb som biblioteksansvarig i hela Sverige så var den första intrycket att ”här kan jag kanske stå ut i ett år”. Ett år ledde till flera, och snart hade han rotat sig och trivdes så bra att han inte kunde tänka sig att flytta härifrån.

Karl-Axel föddes på Karlstad Kvinnoklinik i Värmland, men familjen flyttade efter hans första levnadsår till Svenljunga-trakten där han växte upp. Han utbildade sig på bibliotekshögskolan i Borås och började i Tanum 1 maj 1976. Idag är han bosatt i Havstenssund och är numera pensionär, efter 32 verksamma år som biblioteks- och kulturchef i Tanums kommun.

Karl-Axel Wikström

Karl-Axel Wikström

-Jag kom flyttandes från Falkenberg till Tanum för att börja mitt nya jobb som bibliotekschef på huvudbiblioteket i Tanumshede 1976. Biblioteket var då inhyst i en slags förrådslokal i ett område som kallades för ”Berget”. Det låg i bottenplan av ett boningshus mitt emot där Hedegården ligger idag. Det var väldigt litet och gammalmodigt. Totalt 60 kvadratmeter till ytan, inklusive personalrum och toalett. Första intrycket fick mig att vilja söka mig bort därifrån illa kvickt. Men det dröjde inte så länge innan jag kände att jag trivdes väldigt gott, och blev mer och mer engagerad i Tanum kommuns kulturliv, berättar Karl-Axel.

Under 1976 var Tanums Bokbuss i rullning sedan ett par år tillbaka. Bussen var en gammal grön Mercedes-Benz som kommunen fått av Statens Kulturråd som ”Stöd för glesbygdskommuner”. Bussen fungerade men gick sämre och sämre, vilket fick oss att söka medel för en ny bokbuss. Vi fick vara med och inreda den nya fina bussen för att den skulle passa ändamålet. För att den skulle synas ordentligt fick Britt Limdal Hansson i uppdrag att designa utsidan av bussen. Den blev väldigt vacker och iögonfallande med motiv av hällristningar och hav. Vi beställde även en personlig registreringsskylt till den med texten ”KULTUR”. Något som fick mycket positiv uppmärksamhet av både lokalbor och i pressen. Inredningen och den utvändiga designen gjorde att bokbussen ett år blev utnämnd till ”Nordens finaste bokbuss”.

Bokbussen fyllde en väldigt viktig funktion, framförallt i de glesbygdsområden som Bullaren och Lur där man inte hade biblioteksfilialer. Bokbussen hade även ett stort socialt värde för lokalborna, unga som vuxna. En viktig nyckel i det hela var bokbussens föreståndare Olle Gutling som var en fantastiskt social person. Han visade sig vara som klippt och skuren för sin roll. Han älskade att möta människor, och att sprida information om bibliotek och böcker.

-Bokbussen kom till användning i många sammanhang. När vi hade kulturveckor i kommunen så använde vi bussen till filmvisning för barn och unga med hjälp av en gammal hederlig projektor. Vi använde även bokbussen som scen för att spela dockteater för barn. Det var två kollegor som jag lärt känna på bibliotekshögskolan som var med och spelade. Det blev väldigt populärt.

Tyvärr blev det sämre tider i kommunen, och för att ha råd att behålla de större biblioteken i kommunen var man tvungen att dra in på en hel del annat. Bokbussen såldes då till Trelleborgs kommun, och blev ett minne blott för Tanumsborna.

I slutet av 1970-talet fick Tanums kulturnämnd i uppdrag att ta fram Tanums kommuns nya kommunvapen efter sammanslagningen med Tanum, Kville och Bullaren 1971. Det utlystes en tävling bland kommunens skolelever och över 70 förslag inkom. Dock var det inget av dessa förslag som ansågs tillräckligt tydligt för att kunna användas. Ett sammanfattande förslag togs istället fram av Karl-Axel som då var kulturchef, vilket godkändes av Statens heraldiska nämnd. Motivet beskrivs så här: ”Av guld och rött delad sköld, i övre fältet hällristning en plöjande man med två oxar, allt rött, i nedre fältet hällristning ett skepp av guld”.

Andra spännande kulturhändelser som Karl-Axel fick vara med om är bland annat att ha startat upp välkända och mycket uppskattade ”Visor på Falkeröd”. En vis-scen som blev en av de mer populära i Sverige. Den genuina och intima känslan som konserterna i ladan på Falkeröd utanför Grebbestad kunde erbjuda var svår att få någon annanstans. Sommar efter sommar strömmade kända visartister och en hänförd publik till Falkeröd för att få njuta av ljuva toner och maximal stämning.

-Sommaren 1982 startade jag upp ”Visor på Falkeröd”, och det är jag mycket stolt över. Något som verkligen satte Tanum och Grebbestad på kartan. Under 20 års tid lyckades jag boka in alla de stora visartisterna som var i ropet. Olle Adolphson, Lalla Hansson, Susanne Alfvengren, Thore Skogman, Owe Thörnqvist och många fler. De enda stora artisterna jag inte lyckades få dit var Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk. Falkeröd som vis-scen hade något väldigt speciellt. Publiken satt tätt, och kom så nära artisterna att de kunde se deras svettdroppar som pärlade sig i pannan. Närheten till publiken gjorde att artisterna alltid var tvungna att ge allt med full energi, och när de gjorde det så fick de igen det mångdubbelt. Många av artisterna bad att få återkomma flera gånger för att de tyckte att det var så fantastisk stämning här. År 2000 gav vi till och med ut en samlingsskiva med utvalda visor av de artister som besökt oss på Falkeröd.

Under åren som gick arrangerades det kulturresor av Tanums kommun till exempelvis Operahuset i Oslo, och teaterresor till Göteborg. Resor som blev mycket uppskattade av de många deltagarna.

Genom ett samarbete med kulturförvaltningarna i Lysekil, Munkedal, Sotenäs, Tanum och delvis Strömstad så startades initiativet ”Tonerna de gå”. Önskan var att ge glesbygden chansen att uppleva riktigt bra kultur utan att behöva bo i en storstad. Ett gediget program med lokala artister och världsartister bokades in för att spela på bygdegårdar och gymnastiksalar runt om i norra Bohuslän. Initiativet fick fantastisk respons och återkom vår och höst under många år framöver, alltid med nya spännande artister.

-Det som alltid drivit mig är att jag velat ge något tillbaka till invånarna för deras skattepengar. Inte bara i skolor, vägar, och omsorg, utan också i ett rikt kulturliv och minnesvärda upplevelser.

Något som har varit ett starkt signum för Karl-Axel ända sedan han kom till Tanum är hans mycket välfriserade mustasch. En klassisk och stilfull mustasch som kräver en hel del arbete för att forma dess rundade ”knävelborrar”.

Karl-Axel i en av många statistroller.

Karl-Axel i en av många statistroller.

-Mustaschen är något jag inte kunnat göra mig av med under alla dessa år. Den har till och med hjälpt mig in i filmbranschen som statist i över 40 filmer, både spelfilmer och reklamfilmer. Eftersom jag har ett ganska speciellt utseende så får jag inte vara med i för många filmer då jag lätt blir igenkänd, men ofta får jag intressanta statistroller tack vare just mustaschen. Mitt senaste statistinhopp var i den nya inspelningen av Utvandrarna som filmades i bland annat Munkedal nyligen och kommer upp på bioduken i vinter. Det ska bli spännande att se vad som kommer med och vad som klipps bort. Det är väldigt roligt att vara statist och ett kul sätt att träffa nya vänner.

Karl-Axel har alltid varit en föreningsmänniska och är än idag engagerad i ett antal föreningar. En av dem är Föreningen Norden och Folkets Hus-föreningen i Havstenssund där han arrangerar kvällscafé med olika framträdanden.